När vi vaknade, runt 6 som vanligt eftersom jetlaggen har gett oss den rutinen, så ösregnade det. Men det var rätt mysigt att sitta under taket och äta frukost. Det är ju ändå varmt så så länge man slipper bli blöt gör det inget. När vi var klarade hade det slutat regna och vi tog bussen ner till Nationalparken Manuel Antonio. Vi valde att gå utan guide vilket var bra, det enda man missar är ev vissa djur men vi såg en massa djur ändå och kunde välja var vi ville gå. 

Det finns tre stränder i parken. Vi valde den som ligger längre in i parken, playa gemales, främst eftersom vi såg att de flesta andra gick till de två första. Väl framme på stranden så var det väldigt folktomt och helt magiskt. Närmare paradis är svårt att hitta. Vit strand, blått vatten, gröna palmer. Här stannade vi en stund, njöt av utsikten, tog ett dopp i det varma havet. Luftfuktigheten är hög så det var välbehövligt med ett dopp. Innan vi gick vidare så hann vi se apor också, som dessutom snodde min proteinbar... 

Efter det gick vi tillbaka till stranden som ligger utanför parken och åt lunch. På Eftermiddagen hängde vi på stranden, i skuggan eftersom huden redan antagit en lätt röd ton. 

Efter ett tag åkte vi tillbaka till boendet och kom lagom till solnedgången, även den magisk. På kvällen åt vi på restaurangen intill boendet.